Last Chapter
"Kom nu babe, vi börjar snart" sa jag och tog tag i hennes hand och började gå. Jag vände mig om och blinkade åt hennes bröder. Finn skakade långsamt på huvudet och Jack gjorde en *Jag-Håller-Koll-På-Dig* blick.
Jag himmlade med ögonen innan jag kollade på Isabella igen. Jag kollade på henne och log ett snett leende medans vi gick mot salen. Fortfarande hand i hand och blickar brännande på våra ryggar.

Isabellas perspektiv
Vi gick in i franska salen som redan var upplåst då vi precic skulle börja. Dem flesta eleverna var redan på plats. Jag kände blickarna mot oss och kollade ner på våra händer. Jason drog mig till en dubbel bänk längst bak i klassrummet. "Sätt dig" sa han.
Ja la ner mina böcker på bänken och satte mig på stolen. Efter några minuter av tystnad kom läraren in.
Det var en tjej på ungefär 30 år? Hon kollade ut över klass rummet och hennes blick hamnade på mig. Jag kände mig obekväm då jag inte gillade mycket uppmärksamhet. Jag menar, jag vill ju inte vara osynlig men jag ville inte vara mitt punkten heller.

"Isabella Harries?" sa läraren medans hon gick till längre bak i klassrummet och ställde sig framför vår bänk. Jag sneglade på Jason som satt och gungade med stolen. Killar
"Ja?" sa jag och kollade på henne.
"Mrs. Roberts heter jag och välkommen till L.A Academy" sa hon och log "Tack"
"Skulle du vilja berätta lite om dig själv?" Hellst inte, men tack ändå "Okej.." sa jag och alla vände sig mot mig. Jag fuktade mina läppar och kollade snabbt ner på bänken innan jag kollade upp igen. Here we go
"Eh, jag heter Isabella om ni inte visste.." "Jag flyttade hit i fredags och bor med mina bröder.."
"Vilka är dina bröder?" frågade någon random i klassen.
"Uhm, Dom går på den här skolan.. Jack och Finn Harries" sa jag och dem flesta spärrade upp ögonen. Jag fuktade mina läppar ännu en gång och kollade på läraren, hon signalerade att jag skulle fortsätta.
"Innan jag flyttade hit så bodde jag i frankrike, och har bott där i 2 år.. Det var väl allt"
"Då lär du ju vara grymm på franska" sa hon. Jag log svagt och gick tillbaks till tavlan.
"Parce que nous avons un test la semaine dernière et nous allons commencer par un projet de groupe" (eftersom att vi hade ett test förra lektionen så ska vi börja med ett grupparbete) Jag nickade.
"Vous travaillerez en paires. Vous travaillez avec vous assis à côté" (Ni ska jobba två och två. Ni jobbar med den ni sitter bredvid)
"Då blir det vi två" viskade någon i mitt öra. Jag vred mitt huvud åt vänster och såg Jasons stirra på mig med ett flin på läpparna. Jag kollade på honom ett tag, Han verkar inte vara den typen som pluggar..
Hon delade ut ett papper till alla paren.
"Vous devez déclarer sur l'autre, et il devrait être prêt dans un mois" (ni ska redovisa om varandra, och det ska vara klart om en månad.) Jag suckade tyst
Skulle jag verkligen jobba med Jason, Den mystiska killen vars humör ändras på några sekunder.
Han var verkligen en typ som jag inte fatta. Imorse i korridoren så var han inte så trevlig och nu efter lunch så är han lite snällare. Jag menar, vad var det där för första intryck...

Mina tankar avbröts utav skol klockan som ringde. Jason tog sina böcker och gick ut. Jag gjorde desamma och gick i korridoren"Jason vänta" ropade jag. Han vände sig om och jag joggade fram till honom. "Vad?!" sa han och höjde sitt ena ögonbryn.
"Jag tror nog att vi båda hörde vad min bror sa. 'Följ med Jason'.. låter det bekant?" sa jag och rullade in mina läppar i min mun. Han suckade.

Ser ni, det är det här jag menar med humörsvängningar..
Ena sekunden är han på något sätt snäll och andra är han dryg. I dont get it.
"Okej, följ med till skåpet så väntar jag med dig. Fast sen måste jag åka, Jag ska hämta någon från flygplatsen" sa han och jag kunde se ett litet leende på hans läppar, men hans ögon sa något annat.
"Tack Jason. Vem då? Din flickvänn eller kanske kärlek?" frågade jag och och höjde på ögonbrynen medans jag väntade på svar.
Han småskrattade lite "Först och främst, Jason McCann blir inte kär. För det andra så är jag inte den typen som har 'flickvänn' och för det tredje, du kommer nog se så småning om..."sa han. Allt han sa lät så mystiskt.
Ugh.. Jag måste sluta fråga massa frågor.. Men vad ska man göra om man är nyfiken? Dont blame me

Jag gick tyst bakom Jason till vårat skåp som inte låg långt bort härifrån. Jag kollade ner lite medans jag gick efter honom till vårat skåp när han plötsligt stannade. Jag gick in i honom och hamnade på golvet.. Igen.
Mina böcker låg på golvet och jag suckade ljudligt.
"Du måste sluta göra sådär!" sa jag och kollade upp mot honom.
Han hade ett flin på läpparna. "Sluta stöta på mig så löser det sig" Jag tappade min haka.
Tror han seriöst att alla avgudar honom eller?
Allas ögon var på oss nu. Tack Jason, Jag som inte gillar att vara i centrum...
Jag kollade bort och ställde mig upp. Plockade upp mina böcker och gick iväg utan att säga något ord.
Jag gick en bit innan någon dök upp bredvid mig. "Blev du sur nu princess?" Han la sin arm runt mina axlar.
Jag sa inget utan fortsatte att gå till mitt skåp. Jag öppnade mitt skåp och la in min böcker.
Jag tog på mig min jacka och hängde min väska över axeln.
Jag skulle leta efter Jack och Finn när han ställde sig framför mig och stoppade mig.
"Ah-ah-ah" sa han och skakade sitt huvud. "'Stanna med Jason' minns du?" repeterade han.
Jag kollade ner på mina skor innan jag kollade upp igen. Jag drog en hand frustrerat genom håret.
"Kom" sa han och drog mig till en bänk. Jag satte mig och han tog platsen mitt emot mig

Jag hade inget att säga så jag tog fram min telefon och började kolla på instagram. Mina ögon var på telefonen men jag kände 'någons' dvs jasons för han var den ända som satt vid mig. Jag bestämde mig för att smsa Jack.

Till Jack:
"Vart är duuu"

Det tog inte lång tid innan jag fic ett svar tillbaka.

Från Jack
"Kommer snart, Vart är du?"

Till Jack
"Jag är vid bänkarna med Jason.."

Jag kollade upp ifrån mobilen och mötte Jasons ögon. Han fuktade sina läppar och kollade blankt på mig. Jag hade inte haft tillfället att studera hans ansikte idag. Så jag tog tilfället. Han hade honungs färgade ögon och mörka buskiga ögonbryn. Hans ögonbryn passade honom faktiskt.
Jag kollade ner på min mobil när den vibbrerade. "Okej" stod det bara.
Jag stoppade ner mobilen i fickan och skulle precis säga något men avbröts av en ljus röst. "Isabella?"

"Hi, I haven't seen you today"

Jag kollade åt hållet där jag hörde mitt namn ropas och där stod Brooklyn. Jag vinkade åt henne och hon gick mot bänken jag och Jason satt på. "Hej" sa jag och log.
"Hej, Jag har inte sett dig på hela dagen förrutom det lilla mötet vi hade i korridoren imorse" sa hon och satte sig bredvid mig. Jag vände mig mot henne "Nej jag vet, Men vi kanske har någon lektion tillsammans imorgon" sa jag
Hon nickade och vände sig mot Jason som satt mitt emot oss. "Någon har visst skaffat sig en vän här" sa hon och blinkade mot mig.

Jag log svagt, Om du bara visste Brooklynn.. "Förlåt jag måste gå nu, Men vi kan byta nummer yea?"

"Visst" sa jag och räckte henne min mobil. Jag skrev in mitt telefon nummer i hennes mobil och fick tillbaks telefonen.
"Nice, jag smsar dig senare" sa hon och reste sig. "Gör så" sa jag och hon nickade innan hon gick iväg. Jag rullade in mina läppar i min mun och kollade på Jason.
"Jason kan jag få ditt nummer?" sa jag och lutade huvudet lite åt vänster.

Hans ena ögonbryn höjdes och ett snett svagt leende formades på hans läppar. "Sure.." sa han och jag räckte och räckte min mobil åt honom. Han gjorde desamma och jag skrev in mitt nummer.
Jag sparade mig själv som "Bella" Få se vad han sparade sig själv som.

"Jason The Sexiest McCann" läste jag ut högt. "what the h-" hann jag bara säga innan Jack och Finn dök upp.
"Redo att åka hem sis?" Jag sneglade på Jason och tillbaks till mina bröder. "Äntligen" sa jag och vi gick mot utgången.
"Alright, Jag har saker att ta hand om. C'ya Harries" sa Jason och gick iväg.

"Hur var första skoldagen?" frågade Jack. "Jag behöver en huvudvärks tablett" sa jag bara och dem skrattade.

Hemlig persons perspektiv.
Efter en 5 timmars lång flygplans resa så var jag hemma i L.A, Ska bli skönt att bara åka hem och sova i min egna säng. Jag drog min resväska till utgången av flygplatsen. Jag köpte en milkshake ifrån Burger King medans jag väntade. Jag drog en hand igenom håret och satte mig på en bänk. Varför skulle han alltid vara sen.. Han visste när planet skulle landa.. Så vart är han?
Jag kände en hand på axeln. Jag vände huvudet och där stod Jason.
"Saknat mig?" sa han "Kan du ens klockan Jason?" sa jag
"Duh, såklart jag kan. Men det kom lite saker i vägen" sa han "Vad för slags saker.. Säg inte att du-"
"Nej inte sånna saker.. Jag berättar mer senare, Men kom jag orkar inte vara här mer" sa han.

Jag suckade ljudligt och vi gick mot bilen.

Såååå Kapitel 4 skrivet! ~ Vem kan den hemliga personen vara? hmm..

Brooklyn spelas av Ashley Benson. ~ Tack för alla fina kommentarer! Jag älskar er :)

Jag fick några frågor jag tänkte svara på.

Någon undrade vilket program jag gör mina bilder på, Jo jag gör dom på två ställen photoshop och gimp.

Och så fick en annan fråga:

Svar: Du kommer att få svar på det längre in i novellen, Ganska snart faktiskt! Och jagvet att novellen är lite svår att fatta.
Men lovar att den kommer vara lite annourlunda i jämfört med alla andra noveller! Pinky Promise!