Hemlig persons perspektiv.
Efter en 5 timmars lång flygplans resa så var jag hemma i L.A, Ska bli skönt att bara åka hem och sova i min egna säng. Jag drog min resväska till utgången av flygplatsen. Jag köpte en milkshake ifrån Burger King medans jag väntade. Jag drog en hand igenom håret och satte mig på en bänk. Varför skulle han alltid vara sen.. Han visste när planet skulle landa.. Så vart är han?
Jag kände en hand på axeln. Jag vände huvudet och där stod Jason.
"Saknat mig?" sa han "Kan du ens klockan Jason?" sa jag
"Duh, såklart jag kan. Men det kom lite saker i vägen" sa han "Vad för slags saker.. Säg inte att du-"
"Nej inte sånna saker.. Jag berättar mer senare, Men kom jag orkar inte vara här mer" sa han.

Jag suckade ljudligt och vi gick mot bilen.

Isabellas Perspektiv

Det har gått ett par dagar innan jag började på skolan och hittills så har jag bara mött trevliga personer. Jag har umgåts med Brooke också. Det visade sig att vi hade vissa lektioner tillsammans. Flera av dem i min klass har kommit fram och hälsat, vilket var riktigt gulligt. Jag hade inte sett Jason på hela veckan vilket var ganska så skönt.

Mina bröder kände tydligen honom, Jag har aldrig sett honom förut.
Det jag märkte första dagen jag började här var att hans humör ändrades väldigt snabbt.
Herregud, det verkar ju som att han har mens varje dag och jag är tjej! Om ni förstår vad jag menar, för min humor är sämst. Okej nu måste jag sluta prata med mitt sinne....

Idag var det torsdag och förtsta lektionen var idrott. I frankrike så cyklade jag alltid till skolan så jag har en rätt så bra kondition. Jag spelade aldrig någon sport på fritiden men jag brukade gå på mina bröders träningar.
Omklädnings rummet var tomt då jag kom lite sent. Men jag bytte om till mina idrotts kläder och sprang in till idrotts hallen. Alla satt på en lång bänk medans Mr Hudson pratade. Jag gick in i salen och nästan allas ögon var på mig. Jag fuktade mina läppar och satte mig på närmaste plats. Påväg mot bänken så såg jag att Brooke satt där.
"Kom du också sent?" viskade jag och hon nickade långsamt.

Efter att Mr. Hudson pratat i tusen år så skulle vi köra någon sorts av tränings pass. Alla reste sig och skulle hämta mattor som man kunde ha som underlag. Jag och Brooke skulle precis gå iväg och hämta en matta men blev avbruten av att Mr. Hudson blåste i visselpipan. "Harries och Adams, kom hit!" sa han. Jag sneglade Brooke och vi gick mot honom. "Godmorgon Mr Hudson" sa jag. Han suckade.
"Varför kom ni sent till min lektion?" Jag kom sent för att en av mina två bröder vägrade gå upp så det är min anledning. Men hell no att jag skulle säga den. "Jag hade lite problem att ta mig hit" sa jag bara kort.

"Brooklyn?" sa han "Jag hade en tidig läkar tid.." sa hon. Han verkade inte tro oss men han lät det gå hoppas jag. "Isabella, det är din första vecka här så jag tänker låta det här gå och Boroklyn, du brukar inte komma sent så denna gång får du bara en varning" Vi nickade och gick iväg.
"Omg, Jag trodde att han inte skulle köpa det" sa hon och flina.

.

Skolklockan ringde och små hurra och visslingar hördes. "Glömm inte läxan till nästa torsdag!" ropade Mr Raymond medans alla bokstavligen trängdes vid dörren för att komma ut. Wow, dem måste verkligen vara trött på skolan. Jag kan inte klanda dem, klockan var snart halv fem på eftermiddagen och skolan var näst intill folktom.

 

 

Last Chapter
"Kom nu babe, vi börjar snart" sa jag och tog tag i hennes hand och började gå. Jag vände mig om och blinkade åt hennes bröder. Finn skakade långsamt på huvudet och Jack gjorde en *Jag-Håller-Koll-På-Dig* blick.
Jag himmlade med ögonen innan jag kollade på Isabella igen. Jag kollade på henne och log ett snett leende medans vi gick mot salen. Fortfarande hand i hand och blickar brännande på våra ryggar.

Isabellas perspektiv
Vi gick in i franska salen som redan var upplåst då vi precic skulle börja. Dem flesta eleverna var redan på plats. Jag kände blickarna mot oss och kollade ner på våra händer. Jason drog mig till en dubbel bänk längst bak i klassrummet. "Sätt dig" sa han.
Ja la ner mina böcker på bänken och satte mig på stolen. Efter några minuter av tystnad kom läraren in.
Det var en tjej på ungefär 30 år? Hon kollade ut över klass rummet och hennes blick hamnade på mig. Jag kände mig obekväm då jag inte gillade mycket uppmärksamhet. Jag menar, jag vill ju inte vara osynlig men jag ville inte vara mitt punkten heller.

"Isabella Harries?" sa läraren medans hon gick till längre bak i klassrummet och ställde sig framför vår bänk. Jag sneglade på Jason som satt och gungade med stolen. Killar
"Ja?" sa jag och kollade på henne.
"Mrs. Roberts heter jag och välkommen till L.A Academy" sa hon och log "Tack"
"Skulle du vilja berätta lite om dig själv?" Hellst inte, men tack ändå "Okej.." sa jag och alla vände sig mot mig. Jag fuktade mina läppar och kollade snabbt ner på bänken innan jag kollade upp igen. Here we go
"Eh, jag heter Isabella om ni inte visste.." "Jag flyttade hit i fredags och bor med mina bröder.."
"Vilka är dina bröder?" frågade någon random i klassen.
"Uhm, Dom går på den här skolan.. Jack och Finn Harries" sa jag och dem flesta spärrade upp ögonen. Jag fuktade mina läppar ännu en gång och kollade på läraren, hon signalerade att jag skulle fortsätta.
"Innan jag flyttade hit så bodde jag i frankrike, och har bott där i 2 år.. Det var väl allt"
"Då lär du ju vara grymm på franska" sa hon. Jag log svagt och gick tillbaks till tavlan.
"Parce que nous avons un test la semaine dernière et nous allons commencer par un projet de groupe" (eftersom att vi hade ett test förra lektionen så ska vi börja med ett grupparbete) Jag nickade.
"Vous travaillerez en paires. Vous travaillez avec vous assis à côté" (Ni ska jobba två och två. Ni jobbar med den ni sitter bredvid)
"Då blir det vi två" viskade någon i mitt öra. Jag vred mitt huvud åt vänster och såg Jasons stirra på mig med ett flin på läpparna. Jag kollade på honom ett tag, Han verkar inte vara den typen som pluggar..
Hon delade ut ett papper till alla paren.
"Vous devez déclarer sur l'autre, et il devrait être prêt dans un mois" (ni ska redovisa om varandra, och det ska vara klart om en månad.) Jag suckade tyst
Skulle jag verkligen jobba med Jason, Den mystiska killen vars humör ändras på några sekunder.
Han var verkligen en typ som jag inte fatta. Imorse i korridoren så var han inte så trevlig och nu efter lunch så är han lite snällare. Jag menar, vad var det där för första intryck...

Mina tankar avbröts utav skol klockan som ringde. Jason tog sina böcker och gick ut. Jag gjorde desamma och gick i korridoren"Jason vänta" ropade jag. Han vände sig om och jag joggade fram till honom. "Vad?!" sa han och höjde sitt ena ögonbryn.
"Jag tror nog att vi båda hörde vad min bror sa. 'Följ med Jason'.. låter det bekant?" sa jag och rullade in mina läppar i min mun. Han suckade.

Ser ni, det är det här jag menar med humörsvängningar..
Ena sekunden är han på något sätt snäll och andra är han dryg. I dont get it.
"Okej, följ med till skåpet så väntar jag med dig. Fast sen måste jag åka, Jag ska hämta någon från flygplatsen" sa han och jag kunde se ett litet leende på hans läppar, men hans ögon sa något annat.
"Tack Jason. Vem då? Din flickvänn eller kanske kärlek?" frågade jag och och höjde på ögonbrynen medans jag väntade på svar.
Han småskrattade lite "Först och främst, Jason McCann blir inte kär. För det andra så är jag inte den typen som har 'flickvänn' och för det tredje, du kommer nog se så småning om..."sa han. Allt han sa lät så mystiskt.
Ugh.. Jag måste sluta fråga massa frågor.. Men vad ska man göra om man är nyfiken? Dont blame me

Jag gick tyst bakom Jason till vårat skåp som inte låg långt bort härifrån. Jag kollade ner lite medans jag gick efter honom till vårat skåp när han plötsligt stannade. Jag gick in i honom och hamnade på golvet.. Igen.
Mina böcker låg på golvet och jag suckade ljudligt.
"Du måste sluta göra sådär!" sa jag och kollade upp mot honom.
Han hade ett flin på läpparna. "Sluta stöta på mig så löser det sig" Jag tappade min haka.
Tror han seriöst att alla avgudar honom eller?
Allas ögon var på oss nu. Tack Jason, Jag som inte gillar att vara i centrum...
Jag kollade bort och ställde mig upp. Plockade upp mina böcker och gick iväg utan att säga något ord.
Jag gick en bit innan någon dök upp bredvid mig. "Blev du sur nu princess?" Han la sin arm runt mina axlar.
Jag sa inget utan fortsatte att gå till mitt skåp. Jag öppnade mitt skåp och la in min böcker.
Jag tog på mig min jacka och hängde min väska över axeln.
Jag skulle leta efter Jack och Finn när han ställde sig framför mig och stoppade mig.
"Ah-ah-ah" sa han och skakade sitt huvud. "'Stanna med Jason' minns du?" repeterade han.
Jag kollade ner på mina skor innan jag kollade upp igen. Jag drog en hand frustrerat genom håret.
"Kom" sa han och drog mig till en bänk. Jag satte mig och han tog platsen mitt emot mig

Jag hade inget att säga så jag tog fram min telefon och började kolla på instagram. Mina ögon var på telefonen men jag kände 'någons' dvs jasons för han var den ända som satt vid mig. Jag bestämde mig för att smsa Jack.

Till Jack:
"Vart är duuu"

Det tog inte lång tid innan jag fic ett svar tillbaka.

Från Jack
"Kommer snart, Vart är du?"

Till Jack
"Jag är vid bänkarna med Jason.."

Jag kollade upp ifrån mobilen och mötte Jasons ögon. Han fuktade sina läppar och kollade blankt på mig. Jag hade inte haft tillfället att studera hans ansikte idag. Så jag tog tilfället. Han hade honungs färgade ögon och mörka buskiga ögonbryn. Hans ögonbryn passade honom faktiskt.
Jag kollade ner på min mobil när den vibbrerade. "Okej" stod det bara.
Jag stoppade ner mobilen i fickan och skulle precis säga något men avbröts av en ljus röst. "Isabella?"

"Hi, I haven't seen you today"

Jag kollade åt hållet där jag hörde mitt namn ropas och där stod Brooklyn. Jag vinkade åt henne och hon gick mot bänken jag och Jason satt på. "Hej" sa jag och log.
"Hej, Jag har inte sett dig på hela dagen förrutom det lilla mötet vi hade i korridoren imorse" sa hon och satte sig bredvid mig. Jag vände mig mot henne "Nej jag vet, Men vi kanske har någon lektion tillsammans imorgon" sa jag
Hon nickade och vände sig mot Jason som satt mitt emot oss. "Någon har visst skaffat sig en vän här" sa hon och blinkade mot mig.

Jag log svagt, Om du bara visste Brooklynn.. "Förlåt jag måste gå nu, Men vi kan byta nummer yea?"

"Visst" sa jag och räckte henne min mobil. Jag skrev in mitt telefon nummer i hennes mobil och fick tillbaks telefonen.
"Nice, jag smsar dig senare" sa hon och reste sig. "Gör så" sa jag och hon nickade innan hon gick iväg. Jag rullade in mina läppar i min mun och kollade på Jason.
"Jason kan jag få ditt nummer?" sa jag och lutade huvudet lite åt vänster.

Hans ena ögonbryn höjdes och ett snett svagt leende formades på hans läppar. "Sure.." sa han och jag räckte och räckte min mobil åt honom. Han gjorde desamma och jag skrev in mitt nummer.
Jag sparade mig själv som "Bella" Få se vad han sparade sig själv som.

"Jason The Sexiest McCann" läste jag ut högt. "what the h-" hann jag bara säga innan Jack och Finn dök upp.
"Redo att åka hem sis?" Jag sneglade på Jason och tillbaks till mina bröder. "Äntligen" sa jag och vi gick mot utgången.
"Alright, Jag har saker att ta hand om. C'ya Harries" sa Jason och gick iväg.

"Hur var första skoldagen?" frågade Jack. "Jag behöver en huvudvärks tablett" sa jag bara och dem skrattade.

Hemlig persons perspektiv.
Efter en 5 timmars lång flygplans resa så var jag hemma i L.A, Ska bli skönt att bara åka hem och sova i min egna säng. Jag drog min resväska till utgången av flygplatsen. Jag köpte en milkshake ifrån Burger King medans jag väntade. Jag drog en hand igenom håret och satte mig på en bänk. Varför skulle han alltid vara sen.. Han visste när planet skulle landa.. Så vart är han?
Jag kände en hand på axeln. Jag vände huvudet och där stod Jason.
"Saknat mig?" sa han "Kan du ens klockan Jason?" sa jag
"Duh, såklart jag kan. Men det kom lite saker i vägen" sa han "Vad för slags saker.. Säg inte att du-"
"Nej inte sånna saker.. Jag berättar mer senare, Men kom jag orkar inte vara här mer" sa han.

Jag suckade ljudligt och vi gick mot bilen.

Såååå Kapitel 4 skrivet! ~ Vem kan den hemliga personen vara? hmm..

Brooklyn spelas av Ashley Benson. ~ Tack för alla fina kommentarer! Jag älskar er :)

Jag fick några frågor jag tänkte svara på.

Någon undrade vilket program jag gör mina bilder på, Jo jag gör dom på två ställen photoshop och gimp.

Och så fick en annan fråga:

Svar: Du kommer att få svar på det längre in i novellen, Ganska snart faktiskt! Och jagvet att novellen är lite svår att fatta.
Men lovar att den kommer vara lite annourlunda i jämfört med alla andra noveller! Pinky Promise!

Last Chapter

Plötsligt så började högtalarna låta. "Jason McCann till rektorns kontor omedelbart!"
Sucks to be you Jason, Vem det nu var. Jag fortsatte att gå tills jag krockade in i någon. Jag rammlade på golvet och mina böcker tappade jag också. "Se dig för bitch!" sa en röst. Jag kollade upp och mina ögon fastnade på personens ansikte,
Okej han var jätte snygg. "Föråt, Jag så-" hann jag säga innan jag blev avbrutan.
"Skippa pratet, Ser det ut som om jag bryr mig eller?" Han verkade inte vänta på ett svar utan svarade sig själv.
"Nej, så flytta dig ut min väg. Rektorn kallar." Med dem orden så gick han iväg och jag satt fortfarande kvar på golvet och kollade mot det hållet han försvann mot. Killen som nyss passerade hade brunt hår och det var perfekt stylat
Vit t-shirt och en svart väst med svarta skinny jeans. Men inte bara det. Hans namn var tydligen Jason McCann.

Isabellas perspektiv
Efter en stunds sittandes på golvet så bestämde jag mig för att resa mig upp. Jag borstade av smutsen på mina jeans och plockade upp mina böcker och kartan. "Vilket håll kom jag ifrån" sa jag lågt för mig själv.
Allt ser ju likadant ut. Efter en stunds stirrande på kartan så hördes en ljus röst bakom mig.
Jag vände mig om och möttes av en blond tjej med blåa kristallklara ögon. "Du verkar vilsen?"
Jag nickade. "Min första dag här faktiskt" sa jag och log
"Coolt, Trevligt att träffa dig..." sa hon och väntade på mitt namn "Isabella"
"Trevligt att träffa dig Isabella, Brooklyn. Förlåt men jag måste gå nu min lektion börjar om.."
Hon kollade på sin armbands klocka och sedan upp igen "1 minut! Men vi ses?"
Jag nickade och hon vände sig om och gick. Jag borde nog skynda mig till min egen lektion nu.
Jag kollade på kartan snabbt och gick mot ena hållet.

Efter att gått ett tag så kollade jag på närmaste klassrums dörr. 220 stod det och jag visste att jag valde rätt väg. JAg fortsatte att gå igenom den folktomma korridoren tills jag kom fram till sal 240. Lektionen har säkert redan börjat, så det är nog bäst att jag knackar på.
Jag knackade på dörren ett fåtal gånger innan jag öppnade dörren. Genast fick jag uppmärksamheten och läraren kollade på mig. "Kan jag hjälpa dig med något?" sa han och höjde på ögonbrynen.
"Är det här engelska med Mr Raymond?" frågade jag. Han nickade "Vad heter du?" frågade han och kollade igenom sin klass lista. "Isabella Harries" sa jag och kände allas blickar bränna mot min hud.
"Ja, du är den nya tjejen som skulle börja här"
"Det stämmer, Förlåt att jag är sen.. Jag hittade inte hit" sa jag och log lite svagt.
"Det är lugnt, kom in och ta en ledig sitt plats" Jag nickade och gick mot en ledig sittplats på mitten raden.
"Okej ungdommar, slå upp sidan 42 i textboken"

Efter vad som kändes en evighet så ringde skolklockan och alla elever reste sig upp och lämnade klassrummet. Jag var påväg mot dörren när Mr Raymond stoppade mig.
"Isabella kan jag få växla några ord med dig?" Jag vände mig mot honom "Okej"
"Eftersom att du är ny här så måste jag få veta dina betyg ifrån din gamla skola, Jo du förstår alla betyg är sammlade på ett papper och jag undrar om du har med dig pappret?"
Jag funderade ett tag, Vilket papper menar han? "Nej det har jag inte, men jag kan hämta det imorgon"
Han nickade, "Okej vad bra. Det var allt jag hade att säga. Du kan gå nu" Jag nickade, vände mig om igen och gick ut. 

Jag gick iväg mot mitt skåp och lämnade mina böcker. Klockan var nu kvart över 11 och jag gissar på att det var lunch nu. Jag kollade igenom mitt schema en gång till och hörde hur någon harklade sig bakom mig.
Jag rynkade på pannan lite och vände mig om och såg en kille stå där. Samma kille som krockade in i mig imorse, eller som jag krockade in i. Hans namn var Jason och han var överdrivet snygg.
Varför harklade han sig? Vad vill han mig egentligen..
"Du står framför mitt skåp" sa han stelt. Jag flyttade på mig genast och kollade in i skåpet.
Ur ögronvrån kunde jag se hur han öppnade sitt skåp. Jag vart helt paralyzerad, Jag vet inte hur länge jag kollade på honom. Men han verkade märka det. Han vände sig om och stirrade tillbaks på mig.
Jag kollade bort. Han skrockade lite och slickade sig om läpparna
"Ta en bild, det håller längre" sa han, denna gång med en mjukare röst innan han gick iväg.
Och ännu en gång stod jag kvar och kollade efter honom. Jag bestämmde mig för att leta upp Finn eller Jack för att äta lunch. Jag hade inte sett Brooklyn någonstans efter vårt lilla möte i korridoren.
Jag tog fram min telefon och smsade Finn

Till Finn:
"Har ni lunchrast?"

Jag skickade iväg SMS:et och det dröjde inte länge innan jag fick ett svar.

Från Finn:
"Ah, Vi väntar på dig utanför cafeterian"

Jag kollade på kartan som visade vägen till cafeterian innan jag stängde skåpet. Efter att gått en bit så såg jag två välkända ryggtavlor. Jag gick fram och la mina händer för Finns ögon bakifrån. "Vem är det??" sa han
Jack vände sig om och skrockade lågt "Gissa" sa Jack
"Bella?" "Rätt" sa jag och drog bort mina händer. Han vände sig om och la sina händer på mina axlar.
"Hur har det gått hittils?" Jag tänkte efter, imorse så stötte jag på 'Jason', Jag hamna på golvet och kom sent till min lektion.. "Bara bra" svarade jag och log svagt.
"Alright, Förresten det här är Bella allihopp" sa han och vände sig om till resten av sina vänner.
"Det här är Alex och Logan" "Hej" sa jag och dom hälsade tillbaks.
"Nu när hon är här så äter vi" sa Jack och gick in i cafeterian.
"Vad vill du ha?" frågade Jack mig. "Eh, kycklingsallad?" sa jag och kollade på menyn. "Kycklingsallad it is."

Vi satt vid ett bord i mitten av cafeterian och började äta lite.
"Hur känner ni tre varrandra egentligen?" frågade Alex och rynkade på ögonbrynen åt mig och mina bröder.
Ett lågt skratt lämnade min mun och han kollade frågandes på mig. "Vi är syskon" sa Jack och Finn nickade. Jag satt bara där och log. "Varför har vi aldrig sett dig?" frågade Logan och såg på mig med rynkade ögonbryn. "Ja-" hann jag bara säga innan någon var tvungen att avbryta mig.
"Aye Harries and company!" ropade någon innan personen dök upp vid vårt bord. "Tja McCann" hälsade alla vid borden.
Det var då det klickade i mitt huvud.
"Och vem har vi här?" frågade han. Jag kollade upp ifrån min mat och kollade på honom.

Jasons perspektiv
Det var inte förrens hon lyfte på sitt huvud som jag kände igen henne.
Det är ju samma tjej jag redan stött på 2 gånger idag, 3 om man räknar med nu.
Imorse påväg till rektorns kontor och vid mitt skåp. Om jag skulle säga att hon inte såg bra ut så skulle jag ljuga för mig själv. Men det var något med henne, men jag kunde inte förklara vad.
Hon liknade någon. Inte för att jag sett henne förut, vilket jag inte jag förrens idag då.
"You have to be fucking kidding me??" sa jag och kollade på henne.
"Stalkar du mig eller nått?" sa jag och kollade på henne med ena ögonbrynet upphöjt
"Va?" sa hon. "Spela inte dum, du har stött på mig 3 gånger bara idag!"
Hon kollade på mig med stora ögon och höjde sina ögonbryn. "Och varför sitter du med mina vänner?!" sa jag snabbt efter.
Hon svarade inte på min fråga utan höll på med hennes hår och kollade på Jack och Finn.
Jack och Finn bara satt där vid borde och båda hade ett litet flin på läpparna. Okej...

"Dude, hon skulle precis berätta om sig själv.. Ah Isabella fortsätt" sa Alex och alla vände sig mot henne.
Så hennes namn var Isabella, nice..
Jag gick runt bordet och satte mig bredvid Alex. Jag satt diagonalt mot henne och studerade henne.
"Eh, Jag flyttade hit från Frankrike för några dar sen.." "Vart bor du?" frågade Logan.
Bitch please, Killarna är ju värre än FBI. "Jag bor tillsammans med dem där" sa hon och pekade på Jack och Finn.
"What the hell" sa jag lågt. "Känner ni varrandra eller?" jag höjde mitt ena ögonbryn.
"Vi är syskon" sa Jack.
Där klickade det, Det var därför hon var så lik någon jag kände. Dem är ju fucking syskon.
"Då fanns det iaf någon snygg i den familjen.." sa jag lågt för mig själv.
Men det kanske inte var tillräckligt lågt för att ingen skulle höra det jag nyss sa. Alla kollade på mig med höjda ögonbryn. "Vad glor ni på?" sa jag. "Inget. Ska vi gå nu?" sa hon och kollade på oss.
Dem andra nickade. Jag satt kvar ett tag innan jag också reste mig upp och började gå.

Vi satte oss vid 'våran' bänk i korridoren där vi alltid brukade sitta. Jack och Finn satt bredvid Isabella och jag satt med Logan och Alex. Min blick vandrade över syskonen. Om man kollade noga så var dem inte så jätte lika, Men det fanns något band mellan dem.
"Vilken lektion har du?" frågade Finn. Hon ryckte på axlarna och drog fram sin telefon.
Hon kollade på den ett tag. "Franska men jag vet inte vilken sal eller lärare" sa hon.
"Ska vi gå och kolla upp det?" frågade Finn. Gud vilka frågor alla ställer. Är dem hennes fucking barnvakt eller?
Dem reste sig och skulle precis gå "Kommer du Jason?"
"Finns det något roligare än att följa med er till rektorn?" sarcasm i varje ord jag nyss sa.
Jag suckade och gick efter dem till rektorn. Påväg dit så kände jag blickar bränna på min hud
Jag vände på huvudet och blinkade innan jag åter igen vände om och gick därifrån. Fnitter och viskningar hördes. Ett leende lekte på mina läppar. Finn log samtidigt som han skakade på huvudet "Typsiskt McCann"
"Vad kan jag säga? Jag är ju snygg. Ellerhur Bella?" sa jag och kollade på henne.
Hon bet på sin underläpp och kollade ner. Bingo.

"I'm hot, right Bella?"

Vid det här laget så var vi redan framme vid rektorns kontor. Logan och Alex försvann någonstans påväg hit så det var bara vi fyra.
Dem knackade på dörren och möttes av Mrs Channing.
"Hej Isabella, Jack, Finn. Jason..." Ett leende lekte på mina läppar när hon sa mitt namn.
Jag älskar det faktumet att jag kan hammna i hur mycket trubbel som hellst utan att bli avstängd.
Jag är ju trotts allt en av dem smartaste eleverna.. Chockande men det är sanningen.
"Du har Franska i sal 310 med Mrs.Harmer och lektionen börjar om 5 minuter" "Okej, Tack"

Jag följde med Jack och Finn till hennes skåp. "Har du skåp här?" frågade dem samtidigt.
Hon nickade. "Bredvid mitt" sa jag och fuktade mina läppar. Jag öppnade mitt skåp och kollade på mitt schema.
"Franska i sal 310 med Mrs. Harmer" stod det. Jag tog fram mina franska böcker innan jag stängde mitt skåp. "Oj, vad sammanträffande. Vi råkar bara gå i samma Franska klass"
Jack viskade något i mitt öra. "Bäst att du tar hand om henne Jason" sa han med en seriös ton.
Ett flin formades på mina läppar. "Lite på mig... Jag ska ta hand om henne.." sa jag och skrockade lågt.
"Jag menar det McCann!" sa han "Okej okej!!"
"Bra, jag håller koll på dig" sa han innan han förflyttade sig mot Isabella.
"Vi ses efter skolan här okej? Och följ med Jason" Hon nickade.
"Kom nu babe, vi börjar snart" sa jag och tog tag i hennes hand och började gå. Jag vände mig om och blinkade åt hennes bröder. Finn skakade långsamt på huvudet och Jack gjorde en *Jag-Håller-Koll-På-Dig* blick.
Jag himmlade med ögonen innan jag kollade på Isabella igen.
Jag kollade på henne och log ett snett leende medans vi gick mot salen.
Fortfarande hand i hand och blickar brännande på våra ryggar.

Är inte Jason för söööt? haha ~ Vad tycker ni om novellen hittills? xo

#HappyBirthDayJustinFromBeliebers trendar på twitter. Va stor han har blivit ah

Last Chapter
"Så, Hur var det i Frankrike? Spill it!" sa Finn och hade ett intresserat ansikts uttryck. Jack väntade även på svar. Jag kan säga att mina bröder är dem allra bästa. Dem har jag bäst kontakt med i familjen och vi har alltid så roligt tillsammans. Vi kan vara seriösa och oseriösa. Vi har alltid funnits för varrandra och jag kan faktiskt berätta allt för dem, även fast dem är killar. Ja, Men jag har aldrig haft en riktig tjejkompis. Men vem behöver en tjejkompips när man har världens bästa bröder?
"Hela historien eller?" sa jag och log.

 

Isabellas perspektiv

Två dar har gått sen jag 'flyttade' in. Vi gjorde inte mycket i helgen utan dem hjälpte mig att hänga in mina kläder i min garderob och så köpte vi lite saker till mitt rum. Det jag inte redan hade köpte vi. Annars så var vi bara hemma och slappade. Jag var väldigt utmattad efter resan och eftersom att det var så varmt så orkade jag inte göra så mycket heller.
Deras vänner hade frågat dem om dom ville hänga men dem tackade nej. Finn insisterade på att vi skulle umgås istället.

Idag är det måndag och skolan började 9. Det var faktiskt rätt så skönt med att skolan startade en aning senare än vad jag vant mig vid. I Frankrike så startade skolan 8 varje morgon och slutade vid 4 - Riktigt jobbigt om du frågar mig. Efter två dar i USA så har jag nästan vant mig vid tidzonerna. Det var inte så många timmar emellan men första natten kunde jag inte sova. Jag sneglade på klockan i köket, den visade 8.30. Jag vaknade vid 8 och direkt började jag fixa mig och klä på mig kläderna. Jack var redan uppe och satt i vardags rummet. "Godmorgon" "Godmorgon, Kan du väcka Finn och säg att skolan börjar snart."

"Okej" sa jag och nickade.

Jag gick upp för trappan och bort mot andra sidan hallen. Jag kikade in i Finn's Rum. Han låg och sov vilket var självklart. Men eftersom att tiden rinner ut och jag inte hade inte ätit någon frukost än så var jag tvungen att väcka honom. Jag smög in i rummet och satte mig på sängkanten. Jag skakade honom lite, det gjorde ingen skillnad så jag skakade honom lite kraftigare
"Finn vakna" "5 minter till" "Nej, du måste vakna nu" "Nej.." En suck lämnade min rum och i samma stund så kom Jack in i rummet med en kanna vatten. "VAKNA NU SÖMNTUTA" sa han och hällde allt vatten på sovande Finn. "WHAT THE H-" sa han medans han satte sig upp i sängen. Han han inte ens säga slart sin mening innan Jack avbröt honom

"Vi måste åka NU" sa Jack och gick ut ur rummet och ner till vardags rummet. Jag gav honom ett leende

"Om du bara skulle vaknat första gången jag ropade på dig" sa jag och skakade på huvudet. "5 minuter" ropade Jack.

Han nickade klev ur sängen och mot badrummet i hallen.

Synd att han inte har ett badrum i sitt rum, som andra har *host host* jag *host host*

Det kanske var för att jag var en tjej. Men vem bryr sig, jag har det bästa rummet i huset. Like a boss *flips hair*
Jag och Jack stod i hallen och tog på oss skorna då Finn kom ner rusande för trappen. "Sorry för att ni fick vänta, Har ni ätit?" "Det är lugnt och nej vi har inte ätit än" sa jag reste mig ifrån stolen i hallen. "Vi köper starbucks på vägen till skolan, Kom nu" sa Jack och tog nycklarna samt sin väska och gick ut. Vi följde hans exempel och gick mot bilen.

Vi åkte mot drive-in och Jack rullade ner rutan. "Bella vad vill du ha?" "Chokladmuffin och vanilj frappuccino" han nickade och vände huvudet till Finn, "Det vanliga" sa han snabbt.
Bilen rullade fram mot en sån där mikrofon där man skulle beställa.
"2 Mellan frappuccino, en vanilj och en caramel, en stor frappuccino med jordgubbs smak och tre chokladmuffins" sa han snabbt och fick ett "Okej, ska bli" i svar. Bilen rullade mot fönstet till Starbucks dör vi fick får mat samt betalade. Jack räckte mig min beställning och jag började genast äta på min muffin. Det tog ca 10 minuter att åka till skolan efter att ha varit förbi starbucks. Klockan var nu 8.58 när vi anlände till skolan. Parkeringen var folktom men bilar fanns det gott om. Vi parkerade nära ingången och gick in i byggnaden. "Bella, Rektorns kontor är där borta, Ska vi följa med dig?" Jack och pekade på ett rum en bit ifrån ingången. "Nej jag klarar mig" Sa jag och log. Han nickade "Vi ses på rasten sis" sa Finn och pussade mig på pannan. Jag vinkade och gick mot rummet Jack pekade på.

Det var som ett vänt rum med få stolar och tidningar där. Jag läste på dörrarna och där det stod
"Rektor Mrs. Channing" på knackade jag försiktigt på. "Kom in" hördes en röst inifrån. Jag öppnade dörren och klev in.

"Kan jag hjälpa dig med något?"
"Jag är Isabella Harries, jag skulle börja här idag" sa jag och log svagt. Hon kollade upp ifrån sina pappers ark och gav mig ett leende. "Javisst, Jag har väntat på dig. Slå dig ner"
Jag satte mig försiktigt ner på stolen med mina händer i mina knän.

"Jag kanske ska presentera mig först. Jag heter Lily Channing" hon sträckte fram handen och jag tog glatt emot den. "Isabella Harries" "Vänta, Harries har jag hört förut.."

"..Du råkar inte ha två bröder?" sa hon och fixade sina glas ögon. "Jo det har jag, Dem går i den här skolan, Jack och Finn." sa jag
"Jag misstänkte det faktiskt!" sa hon och skrattade lite. "Hehe, ja.."
"Men nog om det! Jag ska ge dig en karta över skolan samt ditt schema och dina böcker. Och låt oss inte glömma ditt skåp! Följ med mig." sa hon och reste sig upp. Vi gick ut i hallen till vad jag tror var mitt skåp.

"Well... yeah"

Det låg en bit bort eftersom att jag fick skåp 126. Hon gav mig min skåpkod och mina böcker.

"Du kommer inte hinna till sin första lektion men du hinner till din andra lektion"
Jag nickade. "Så om du inte hittar i skolan så kan du kolla på kartan eller knacka på mitt kontor"

"Okej, jag klarar mig nog" Hon nickade och gick iväg.

Jag öppnade mitt skåp och la in mina böcker i det. Jag hänge av mig min skinnjacka och väskan ställde jag prydigt bredvid jackan. Jag kollade på schemat och såg att nästa lektion var Engelska. Jag tog fram mina engelska böcker och stängde skåpet. Sal 240 skulle engelskan hållas. Jag gick med mina böcker i min famn samtidigt som jag kollade på kartan.

Plötsligt så började högtalarna låta. "Jason McCann till rektorns kontor omedelbart!" 

Sucks to be you Jason, Vem det nu var. Jag fortsatte att gå tills jag krockade in i någon. Jag rammlade på golvet och mina böcker tappade jag också. "Se dig för bitch!" sa en röst. Jag kollade upp och mina ögon fastnade på personens ansikte,

Okej han var jätte snygg. "Föråt, Jag så-" hann jag säga innan jag blev avbrutan.

"Skippa pratet, Ser det ut som om jag bryr mig eller?" Han verkade inte vänta på ett svar utan svarade sig själv.

"Nej, så flytta dig ut min väg. Rektorn kallar." Med dem orden så gick han iväg och jag satt fortfarande kvar på golvet och kollade mot det hållet han försvann mot. Killen som nyss passerade hade brunt hår och det var perfekt stylat

Vit t-shirt och en svart väst med svarta skinny jeans. Men inte bara det. Hans namn var tydligen Jason McCann.

Det skulle publiceras tidigare, men jag collaget tog lite tid att göra. Visste inte vilka bilder och så men well. Här har ni! :)

Isabellas perspektiv

"Ring när du är framme och sköt om dig älskling" stod det i SMS:et jag nyss fått av mamma. Det ryckte lite i mungiporna och ett svagt leende tog plats på mina läppar. Jag svarade inte sms:et utan stängde av telefonen och stoppade ner den i väskan. Just nu så satt jag i planet i väntan på att det skulle flyga. Det skulle ta ca 8 timmar innan jag framme, så varför inte sova lite under tiden. Jag satt nästan vid utgången, eller business class som dem kallar det. Ärligt talat så vet jag inte skillnaden mellan business class och economy class. Soff-stolarna är lite större bara, so what? JAg förstår mig inte på mina föräldrar. Jag vaknade ur mina tankar när högtalarna började låta. "Hej och välkommen till American Airlines. Vi kommer nu gå igenom lite om säkerhet innan planet lyfter. Trevlig resa önskar personalen" Efter meddelandet så lös en icon med ett bälte på, vilket betydde att man skulle sätta på sig bältet. Jag satte på mig bältet och märkte förns nu att det satt en man med kostym bredvid mig. Han kanske var 25 år och hade på sig en svart kostym. Han läste i sin tidning medans det visades en video om säkerhet, Ingen verkade kolla på den men ändå så var dem tvugna att sätta på den. Jaja. Jag ska nog sätta på mig musik och sova lite. Jag tog fram min ipod och pluggade in hörlurarna i mina öron. En gäsp lämnade min mun samtidigt som jag la handen för munnen. Jag kollade snabbt på min armbands klocka och såg att klockan bara var 6 på morgonen. Jag kommer nog fram vid 2 tiden? Jag tror att både Jack och Finn skulle hämta mig på flygplatsen. Vilket jag var glad över, Jag kände ändå inte för att ta en taxi hem. Dels för att det är långt ifrån flygplatsen och för att jag skulle känna mig mer välkommnad om dem hämtade mig. Jag har verkligen saknat dem trotts att vi spenderade jullovet tillsammans för någon månad sen i Frankrike. Jag blundade och försökte sova det fungerade inte så bra men efter ett tag så blev musiken lägre och lägre och jag föll i en djup sömn.

"Hej alla passagerare, Vi börjar närma oss slutstationen och vi vill redan nu tacka er för att ni flyger med American Airlines. Hoppas vi ses igen" hördes ifrån högtalarna. Jag vaknade och kollade ut genom fönstret. Precis som jag minns det. Los Angeles var nästan alltid soligt. Jag pausade musiken och stoppade ner iPoden i väskan. Innan jag stängde den så drack jag lite av vattnet som stod på bordet framför mig och åt lite av chokladen som låg på brickan. Det fanns också en smörgås men den orkade jag inte äta. Jag drog igen kedjan på väskan och la ner den vid mina fötter. Jag vände mig till mannen till höger om mig och log lite nervöst. Hoppas att jag inte snarkade när jag sov. Det skulle bli otroligt pinsamt..
Men han log bara tillbaka och jag kollade bort. Jag kanske inte snarkade trotts allt?

Jag stod med alla mina resväskor och kollade mig omkring. Ingen Jack eller Finn inom synhåll. Jag släppte ut en suck innan jag vände vagnen och försökte leta efter en sittplats att sitta på medans jag väntade på mina bröder.
Jag han vände vagnen innan jag hörde någon ropa "Bella" Jag vände mig om och såg Finn jogga fram till mig. Jag log och vände vagnan igen innan jag började ta mig fram till honom. Jag mötte honom halvvägs och han drog in mig i en kram. "Hej Sis" Jag kramade tillbaks innan jag släppte och klev ett steg bak. "Hej Finn, vad tog dig så lång tid? Jag har stått när med mina väskor i snart 10 minuter!" Han skrattade lite "Trafiken i LA och du vet ju hur det är när Jack ska köra!" sa han och lyfte sina armar i luften. "Jaja, Nu åker vi härifrån. Jag är så trött på flygplatsen" Han skrattade och hjälpte mig med mina väskor ut från flygplatsen.
Vi lämnade vagnen vid utgången och tog två väskor var. "Jeez Bella hur mycket kläder behöver du egentligen??" sa Jack när vi nådde bilen. "Precis vad jag sa!" instämde Finn. "Jag är ju tjej och a-" hann jag bara säga innan Jack avbröt mig. "Kör inte på den där 'Jag är tjej och blablabla' ursäkten igen"
Jag skakade långsamt på huvudet meddans jag skrattade. "Jag har saknat er så mycket" "Vi har saknat dig också, Men hoppa in i bilen nu"

Jag satte mig i baksätet och kollade ut genom fönstret. Vi skulle nog sitta här i minst 10 minuter så jag tar möjligheten att ringa mamma nu. Efter ett antal signaler så svarade hon. "Hej Bella" "Hej mamma" Det fick Finn att vända sig om. Han gav mig en blick och log. Jag satte på högtalaren och började prata. "Jag sitter i bilen med Jack och Finn nu. Resan gick bra men jag är bara lite utmattad. Klockan är halv 3 här"
"Bra att resan gick bra, Hoppas du har det bra och tveka inte om att ringa oss om du behöver något"
"Det ska jag lägga på minnet" "Men kan jag prata med Finn eller Jack?"
"Jack kör, men Finn kan du prata med" jag räckte telefonen till Finn och han började prata med mamma. Jag lyssnade inte på deras konversation så jag kollade ut genom bil fönstret istället. LA var verkligen som jag minns det. Dock så kan jag inte minnas en enda kompis som jag hade. Ärligt talat så var alla så himmla falska.
Tur att man slapp dem när man flyttade till Europa.

Vid det här lager så var vi redan hemma. Jag märkte först nu att mamma redan lagt på. "Vi är framme" sa Jack och kollade på mig genom backspegeln. Finn hade redan klivit ur bilen och dragit med sig två väskor mot ytterdörren. Jag och Jack tog en var.
"Hem ljuva hem, eller vad säger du sis?" Jag skrattade bara och gick runt i huset. Inget har förrändrats. Det var som det nästan alltid varit. "Mitt ru-" jag blev avbryten innan jag hann säga klart min mening.
"Rum? Det är som det alltid varit." Jag sprang in till mitt rum och kollade om det han sa verkligen var sant det han sa.
Eller ioförsäg så kanske det var det, vi flyttade enbart på kläderna och små saker, inte stora möbler eller så. Jag öppnade dörren och såg min kingsize bed ligga där den alltid legat samt. mitt skrivbord och allt. Ingenting hade flyttats. Jack ställde mina resväskor i mitt rum. Jag bestämnde mig för att ta en dusch och byta kläder innan jag gick ut till vardagsrummet igen.

Nu när jag bytte om till mer passande kläder till värmen så gick jag ut till vardags rummet. "Så ska vi äta någonstans? Jag har inte ätit någon frukost"
"Jag är också hungrig, Ska vi äta Subway eller McDonalds?"
"McDonalds!" skrek jag och Finn samtidigt. Vi alla skrattade och gick ut till bilen. Värmen var härlig och svala vindar blåste mot mina bara ben. Jag bytte om till ett par shorts och en stickad tröja med prickar på, håret lät jag hänga. Jag och finn väntade vid grinden meddans Jack skulle hämta bilen. Han åkte ut i våran svarta Audi och inte Range Rover'n. Den var större, fast när vi 3 åkte tillsammans så åkte vi i Audin. Vi körde mot närmaste McDonalds som inte alls låg långt bort härifrån.

När vi gick in till restaurangen så fick vi snabbt få blickar på oss, Dem kanske kände Finn eller något?
Jack och Finn brydde sig inte så mycket utan bara gick till kassan. Jag däremot var lite obekväm. Dem stod och kollade på menyn. Jag ryckte lite i Jack's arm. Han kunde se att jag inte gillade uppmärksamheten så jag gick mot ett bord och väntade istället. Det var inte många här men absolut inte folk tomt heller.
"Om jag inte har fel så gillar du fortfarande Kyckling bitar och jordgubbs milkshake?" jag kollade upp på Jack som ställde brickan framför mig och satte sig mitt emot mig. "Som alltid!" Jack tog plats bredvid mig.

"Så, Hur var det i Frankrike? Spill it!" sa Finn och hade ett intresserat ansikts uttryck. Jack väntade även på svar. Jag kan säga att mina bröder är dem allra bästa. Dem har jag bäst kontakt med i familjen och vi har alltid så roligt tillsammans. Vi kan vara seriösa och oseriösa. Vi har alltid funnits för varrandra och jag kan faktiskt berätta allt för dem, även fast dem är killar. Ja, Men jag har aldrig haft en riktig tjejkompis. Men vem behöver en tjejkompips när man har världens bästa bröder?

"Hela historien eller?" sa jag och log.

Första kapitlet! Kommentarer uppskattas!