Isabellas perspektiv

"Ring när du är framme och sköt om dig älskling" stod det i SMS:et jag nyss fått av mamma. Det ryckte lite i mungiporna och ett svagt leende tog plats på mina läppar. Jag svarade inte sms:et utan stängde av telefonen och stoppade ner den i väskan. Just nu så satt jag i planet i väntan på att det skulle flyga. Det skulle ta ca 8 timmar innan jag framme, så varför inte sova lite under tiden. Jag satt nästan vid utgången, eller business class som dem kallar det. Ärligt talat så vet jag inte skillnaden mellan business class och economy class. Soff-stolarna är lite större bara, so what? JAg förstår mig inte på mina föräldrar. Jag vaknade ur mina tankar när högtalarna började låta. "Hej och välkommen till American Airlines. Vi kommer nu gå igenom lite om säkerhet innan planet lyfter. Trevlig resa önskar personalen" Efter meddelandet så lös en icon med ett bälte på, vilket betydde att man skulle sätta på sig bältet. Jag satte på mig bältet och märkte förns nu att det satt en man med kostym bredvid mig. Han kanske var 25 år och hade på sig en svart kostym. Han läste i sin tidning medans det visades en video om säkerhet, Ingen verkade kolla på den men ändå så var dem tvugna att sätta på den. Jaja. Jag ska nog sätta på mig musik och sova lite. Jag tog fram min ipod och pluggade in hörlurarna i mina öron. En gäsp lämnade min mun samtidigt som jag la handen för munnen. Jag kollade snabbt på min armbands klocka och såg att klockan bara var 6 på morgonen. Jag kommer nog fram vid 2 tiden? Jag tror att både Jack och Finn skulle hämta mig på flygplatsen. Vilket jag var glad över, Jag kände ändå inte för att ta en taxi hem. Dels för att det är långt ifrån flygplatsen och för att jag skulle känna mig mer välkommnad om dem hämtade mig. Jag har verkligen saknat dem trotts att vi spenderade jullovet tillsammans för någon månad sen i Frankrike. Jag blundade och försökte sova det fungerade inte så bra men efter ett tag så blev musiken lägre och lägre och jag föll i en djup sömn.

"Hej alla passagerare, Vi börjar närma oss slutstationen och vi vill redan nu tacka er för att ni flyger med American Airlines. Hoppas vi ses igen" hördes ifrån högtalarna. Jag vaknade och kollade ut genom fönstret. Precis som jag minns det. Los Angeles var nästan alltid soligt. Jag pausade musiken och stoppade ner iPoden i väskan. Innan jag stängde den så drack jag lite av vattnet som stod på bordet framför mig och åt lite av chokladen som låg på brickan. Det fanns också en smörgås men den orkade jag inte äta. Jag drog igen kedjan på väskan och la ner den vid mina fötter. Jag vände mig till mannen till höger om mig och log lite nervöst. Hoppas att jag inte snarkade när jag sov. Det skulle bli otroligt pinsamt..
Men han log bara tillbaka och jag kollade bort. Jag kanske inte snarkade trotts allt?

Jag stod med alla mina resväskor och kollade mig omkring. Ingen Jack eller Finn inom synhåll. Jag släppte ut en suck innan jag vände vagnen och försökte leta efter en sittplats att sitta på medans jag väntade på mina bröder.
Jag han vände vagnen innan jag hörde någon ropa "Bella" Jag vände mig om och såg Finn jogga fram till mig. Jag log och vände vagnan igen innan jag började ta mig fram till honom. Jag mötte honom halvvägs och han drog in mig i en kram. "Hej Sis" Jag kramade tillbaks innan jag släppte och klev ett steg bak. "Hej Finn, vad tog dig så lång tid? Jag har stått när med mina väskor i snart 10 minuter!" Han skrattade lite "Trafiken i LA och du vet ju hur det är när Jack ska köra!" sa han och lyfte sina armar i luften. "Jaja, Nu åker vi härifrån. Jag är så trött på flygplatsen" Han skrattade och hjälpte mig med mina väskor ut från flygplatsen.
Vi lämnade vagnen vid utgången och tog två väskor var. "Jeez Bella hur mycket kläder behöver du egentligen??" sa Jack när vi nådde bilen. "Precis vad jag sa!" instämde Finn. "Jag är ju tjej och a-" hann jag bara säga innan Jack avbröt mig. "Kör inte på den där 'Jag är tjej och blablabla' ursäkten igen"
Jag skakade långsamt på huvudet meddans jag skrattade. "Jag har saknat er så mycket" "Vi har saknat dig också, Men hoppa in i bilen nu"

Jag satte mig i baksätet och kollade ut genom fönstret. Vi skulle nog sitta här i minst 10 minuter så jag tar möjligheten att ringa mamma nu. Efter ett antal signaler så svarade hon. "Hej Bella" "Hej mamma" Det fick Finn att vända sig om. Han gav mig en blick och log. Jag satte på högtalaren och började prata. "Jag sitter i bilen med Jack och Finn nu. Resan gick bra men jag är bara lite utmattad. Klockan är halv 3 här"
"Bra att resan gick bra, Hoppas du har det bra och tveka inte om att ringa oss om du behöver något"
"Det ska jag lägga på minnet" "Men kan jag prata med Finn eller Jack?"
"Jack kör, men Finn kan du prata med" jag räckte telefonen till Finn och han började prata med mamma. Jag lyssnade inte på deras konversation så jag kollade ut genom bil fönstret istället. LA var verkligen som jag minns det. Dock så kan jag inte minnas en enda kompis som jag hade. Ärligt talat så var alla så himmla falska.
Tur att man slapp dem när man flyttade till Europa.

Vid det här lager så var vi redan hemma. Jag märkte först nu att mamma redan lagt på. "Vi är framme" sa Jack och kollade på mig genom backspegeln. Finn hade redan klivit ur bilen och dragit med sig två väskor mot ytterdörren. Jag och Jack tog en var.
"Hem ljuva hem, eller vad säger du sis?" Jag skrattade bara och gick runt i huset. Inget har förrändrats. Det var som det nästan alltid varit. "Mitt ru-" jag blev avbryten innan jag hann säga klart min mening.
"Rum? Det är som det alltid varit." Jag sprang in till mitt rum och kollade om det han sa verkligen var sant det han sa.
Eller ioförsäg så kanske det var det, vi flyttade enbart på kläderna och små saker, inte stora möbler eller så. Jag öppnade dörren och såg min kingsize bed ligga där den alltid legat samt. mitt skrivbord och allt. Ingenting hade flyttats. Jack ställde mina resväskor i mitt rum. Jag bestämnde mig för att ta en dusch och byta kläder innan jag gick ut till vardagsrummet igen.

Nu när jag bytte om till mer passande kläder till värmen så gick jag ut till vardags rummet. "Så ska vi äta någonstans? Jag har inte ätit någon frukost"
"Jag är också hungrig, Ska vi äta Subway eller McDonalds?"
"McDonalds!" skrek jag och Finn samtidigt. Vi alla skrattade och gick ut till bilen. Värmen var härlig och svala vindar blåste mot mina bara ben. Jag bytte om till ett par shorts och en stickad tröja med prickar på, håret lät jag hänga. Jag och finn väntade vid grinden meddans Jack skulle hämta bilen. Han åkte ut i våran svarta Audi och inte Range Rover'n. Den var större, fast när vi 3 åkte tillsammans så åkte vi i Audin. Vi körde mot närmaste McDonalds som inte alls låg långt bort härifrån.

När vi gick in till restaurangen så fick vi snabbt få blickar på oss, Dem kanske kände Finn eller något?
Jack och Finn brydde sig inte så mycket utan bara gick till kassan. Jag däremot var lite obekväm. Dem stod och kollade på menyn. Jag ryckte lite i Jack's arm. Han kunde se att jag inte gillade uppmärksamheten så jag gick mot ett bord och väntade istället. Det var inte många här men absolut inte folk tomt heller.
"Om jag inte har fel så gillar du fortfarande Kyckling bitar och jordgubbs milkshake?" jag kollade upp på Jack som ställde brickan framför mig och satte sig mitt emot mig. "Som alltid!" Jack tog plats bredvid mig.

"Så, Hur var det i Frankrike? Spill it!" sa Finn och hade ett intresserat ansikts uttryck. Jack väntade även på svar. Jag kan säga att mina bröder är dem allra bästa. Dem har jag bäst kontakt med i familjen och vi har alltid så roligt tillsammans. Vi kan vara seriösa och oseriösa. Vi har alltid funnits för varrandra och jag kan faktiskt berätta allt för dem, även fast dem är killar. Ja, Men jag har aldrig haft en riktig tjejkompis. Men vem behöver en tjejkompips när man har världens bästa bröder?

"Hela historien eller?" sa jag och log.

Första kapitlet! Kommentarer uppskattas!