Jag svalde hårt och blinkade ett antal gånger innan jag hörde en välkänd röst ropa mitt namn "Bella" Jag log svagt och såg honom sitta på läktaren några rader neråt. Jag hoppade ner några rader på läktaren och satte mig bredvid honom. "Jac-" Jack tänkte jag säga men stoppades när jag såg vem han satt bredvid, "Jason?" sa jag och höjde ögonbrynen i ren förvånad.

Det kan inte vara sant

---

 

 

En tystnad spred sig i luften. Han vände sig om och kliade sig bakom huvudet, något som killar oftast brukar göra när dem är nervösa. Om ni förstår vad jag menar. Jag har inte sett Jason på flera dagar och nu sitter han här i gympasalen och är med på basket träningen? What. Min blick svepte runt om i rummet och tillbaks till honom. Jag gav honom en blick som tydde 'förklara' jag blinkade några gånger och väntade på att han skulle säga något. ”Hej du asså” började Jason lugnt, han lät inte irriterad utan mer trött och ville få allt överstökat. Jack hade redan försvunnit in till omklädningsrummet så nu var det bara jag och han. ”Du misstog mig nog med Jason” sa han och fuktade sina läppar. Jag rynkade på pannan och han skrattade lågt samtidigt som han skakade lätt på huvudet. ”Jag heter Justin” sa han och sträckte fram handen. Jag kollade på honom med en skeptisk blick men nickade långsamt samtidigt som jag tog emot handen och skakade lätt.

Efter vad som kändes som evigheter – men som bara var någon halv minut – fick jag tillbaks min röst. ”Är ni tvillingar?” frågade jag. Han kollade på mig ett tag ”Ser vi ut som det?”
Jag nickade samtidigt som jag studerade hans ansikte och hela honom. Han hade smutsigt blont hår och mörka buskiga ögonbryn. Hans honungsbruna ögon borrade in i mig och hans ljus rosa läppar formades till ett litet leende.  Min blick vandrade ner på hans kropp, han hade på sig ett vitt linne och jag kunde se en tatuering på hans ena bröst. Det var ett datum i romerska siffor, men exakt vilka vet jag inte. Han harklade sig och min blick for upp till hans ansikte. ”Vi är kusiner” sa han. Ding ding ding, lät det i mitt huvud. Lik en klocka som hör till en boxnings match. ”Oh.. förlåt jag visste in-” han avbröt mig
”Det är inget att be on ursäkt för, du visste inte” sa han och log.

Vi var precis klara med våra pizzor som Justin insisterade på att bjuda på. Det kändes konstigt då vi bara hade känt varandra i någon timma och han skulle komma och betala, nej det kändes helt fel.
Men jag stoppade in en 10 dollar sedel i hans jack ficka utan att han vetat något. Vi var nu inne i en väskbutik nära restaurangen och kollade på väskor. Efter en stunds letande så hittade jag en perfekt väska och som jag tvingade Jack att betala, dels för att jag inte hade råd och inte orkade slösa mina pengar.  Skrattretande hur jag kan insistera på att betala våra pizzor men inte en väska. Justin verkade vara motsatsen till Jason, han var mer trevlig om man säger så. Jason hade den där kaxiga attityden, bad boy auran och humörsvängningar.  Jag känner inte någon av dem så jätte bra men en stor skillnad fanns mellan dem. Trotts att dem inte är tvillingar så är dem otroligt lika… på utsidan alltså.

”I tisdags eftermiddag blev en bank bombad av två okända män. Dom tog sig in i valvet vid 18 tiden och fyllde tre stora väskor med stora summor pengar.  Ingen blev allvarligt skadad men få blev förda till sjukhus. Vi återkommer med detta senare” Jag fnös och stängde av radion. Vi attackerade banken i tisdags och det är torsdag idag. Vid det här lager borde dem redan veta att McCann alltid är ett steg före, Fucking cunts.

Jag parkerade bilden på uppfarten och gick mot ytterdörren. Mina händer åkte genast in i mina byxfickor för att leta efter nyckeln. ”Vart fan la jag nyckeln” mumlade jag för mig själv. Min hand plockade upp allt i mina fickor tills det var tomt. Ingen nyckel där. Frustrerat stoppade jag tillbaks sakerna i mina fickor. Kanske var någon redan hemma? Tänkte jag för mig själv.. Jag ringde på ring klockan och bankade på dörren ett stort antal gånger. Jag mentalt svor en ramsa i mitt huvud. Vart fan är alla om inte hemma… Jag drog en hand genom håret och suckade. Jag satte mig ner på trappen och begravde mitt ansikte i mina händer. Att det så jävla svårt att hålla reda på en nyckel… Fuck

"Jason?" Jag lyfte upp mitt huvud och möttes av ett par blå-gröna ögon. Pattie. "Jag är så ledsen gubben, har du suttit här länge?" frågade hon och gav mig en ledsam blick. Jag suckade, det var inte hennes fel att jag tappat bort min nyckel och suttit på trappen i evigheter. Det var mitt.. "En stund bara" sa jag kort och hon förstod genom mitt enkla svar att jag inte ville prata mer. Smart Pattie.
"Jag gör iordning middag, Jag ropar när det är dags" ropade hon ifrån undervåningen. Jag ropade ett "Okej" tillbaka och fortsatte med det jag höll på med. Vilket var inget. Det är så jävla tråkigt här.. Även fast det är LA så saknar jag Vegas..

Ytterdörren öppnades och Justin gick in. "Justin kom in hit" ropade hon. Jag åt min mat i tystnad, jag hade liksom inget att säga. "Ja mamma" sa han och dök upp i köket. "Oh, Hey Jasey" jag suckade och gav honom en 'säg-det-en-gång-till-och-du-är-död' blick. han skattade bara. "Vart har du varit?" frågade Pattie
"Ute" sa han och ryckte på axlarna. "Vill du ha middag?" "Nej det är bra, jag har redan ätit"
 sa han och försvann. Hon suckade.. "Ni växer upp för fort" hon kollade ner på tallriken och skakade långsammt på huvudet. en ensam tår rann ner för hennes kind. Jag reste mig upp och la mina armar runt henne.
"Vi finns fortfarande här Pattie" ett svagt leende formades på hennes läppar. "Tack Jason"

Från: Caleb
*När kommer du tillbaks*

Till Caleb
*Om ett tag*

Jag låg i sängen och rullade runt. Varför är det så jävla tråkigt här egentligen. Musik hördes ifrån Justins rum eller det dunkades musik därifrån. Är killen döv eller?! Ett crash ljud hördes och mitt huvud snappade genast åt vänster. Runt allt glas splitter så låg det en bild. Varför just den här bilden.. Jag höll upp fotografiet i min hand och kollade på det. Alla minnen dök upp i mitt huvud som om det var igår.. Jag stängde ögonen för att hindra tårarna ifrån att rinna. Men mitt försök att hålla emot tårarna misslyckades. Sakta rann tårarna ner.. one by one.
"Jag saknar dig Alex.."

Jag visste inte att tvillingarna Harries hade en syster? Sjukt att jag aldrig har sett henne förut? Dem nämnde aldrig att dem hade något syskon heller. Men det kanske var för att jag aldrig frågade.. Just nu satt jag i mitt rum med musik på högsta volymen. Tidigare så satt Jason i köket, vilket var överaskande. Han hade försvunnit i ett par dagar. Antagligen dragit till Vegas. Jag vet inte och kunde inte bry mig mer. Jason är Jason, Jag är Justin.